Hej!

 

Om två timmar måste vi ha lämnat huset och jag är så redo man kan bli. Väskan är packad och jag har duschat. Det är lite sorgligt att åka ifrån värmen och tankesättet "Relaxa". När jag kommer hem blir det mer fokus på tentor och vardagsliv. Men jag känner mig redo, känner mig utvilad och villig att ta itu med allt där hemma igen. Jag ser så fram emot att träffa min familj och mina vänner!

 

Jag kan berätta om gårdagen för det var en spännande dag. Vi hade inget bestämt inför sista fredagen här, utan tänkte bara ta det lugnt och njuta. Dock var det inte så fint väder; det småregnade och var mulet. Gitte, Krister och Erik stack till ett flygmuseum och vi andra stannade hemma. Det var för dåligt väder för att vara ute och bada, så vi satt inne och kollade på Kyle XY. Läsken var slut och vi var hemskt sugna på något gott att dricka. Jag och Anna gav oss ut på ett äventyr - att gå till Publix och köpa läsk. Vi förstod att det skulle ta ett bra tag, men vi mötte många hinder; trötthet, regn, blöta skor, tutande fordon, ett schysst pizzzabud och absolut inga trottoarer att gå på.

Det är ju så att de flesta amerikanare föredrar att köra bil och på vissa ställen kommer man ingenvart om man inte har ett fordon. Jag och Anna fick gå på gräset bredvid motorvägen, och det var en lång bit till Publix. När vi kommit till kampingen som ligger halvvägs till Publix så frågade vi ett pizzabud hur långt det var till butiken från pizzerian, och han svarade att det var en halv mile dit(vilket visade sig vara en underdrift, det var nästan en hel). Han kunde inte kilometer men han sa att det kanske skulle ta en 30 min. Han frågade varför vi gick dit och vi förklarade att vi inte hade någon bil och var läsksugna. Vi fortsatte promenera och han stannar med pizzabudsbilen(vilken var hans egna lilla skruttbil) och säger att han kan ta oss dit. Vi hoppar in(haha) och liftar. Bilen var full av pizzor och på golvet var massa skräp. Visst var han trevlig men lite på med frågorna.

 

Väl där köper vi en diet Mountain Dew, fruktsallad och en skvallertidning. Vi sätter oss ute på en bänk och äter salladen. Vid denna tiden inser vi att vi ska gå tillbaka också, vilket kommer ta dubbelt så lång tid. Samtidigt tänker vi på hur Gitte och Krister kommer reagera på att vi gått dit ensamma och bredvid en stor motorväg, och har varit borta ett bra tag.. Vi börjar iaf att gå tillbaka och kommer tillslut tillbaka till huset, nöjda av motionen, slitna av vägen och vädert, glada att vi kommit ihåg vägen tillbaka genom bostadsområdet.

 

Efter dusch och mat kom de andra tillbaka från museet och allt var tillbaka till normalt igen, precis som ingen hade varit på äventyr.

 

 

På kvällen åt vi på Olive Garden och när vi kom tillbaka så däckade vi framför TVn. Bra sista dag i Orlando!

 

KRAM